Problemet med gamification

Gamification lyfts ofta fram som ett effektivt verktyg för medarbetarengagemang. Men även om det kan fungera för den som lär sig matte eller ett nytt språk på egen hand är det riskabelt att använda som belöningssystem för hela företaget. Den här artikeln förklarar varför.

Bra samspel är både ett behov och en belöning

I årtusenden har det mänskliga samspelet hållits ihop av kommunikation – dialog och reaktioner. Du säger något roligt, jag skrattar. Någon är snäll mot oss, vi ler. Du ställer en fråga, jag svarar, och du säger tack. Reaktionerna och kommentarerna är belöningen i sig. Fråga vilken lärare eller komiker som helst varför de gör det de gör.

Det systemet har fungerat i evigheter. Det gäller också på sociala medier: du lägger upp något och folk reagerar. Gamla vänner skickar hjärtan och någon ger dig en klok kommentar. Det är antagligen en av anledningarna till att sociala medier har tagit över världen. Vi längtar efter andras uppmärksamhet, kommentarer och reaktioner.

Företagskultur

En avgörande del av en bra företagskultur är precis samma mänskliga samspel: god kommunikation, att få feedback, att bli uppskattad för sin insats och att ha förstående kolleger som ställer upp. Bra ledare lyssnar, hjälper till och ger dig de råd du behöver för att komma vidare i rollen, och ofta som människa.

Att göra det till ett spel

På 2010-talet var gamification den stora grejen i techvärlden. ”Vi gör om allt till ett spel, så blir folk glada och har kul samtidigt”, eller vad idén nu var.

Fråga någon som någonsin har infört en utbildningsplattform med gamification i sitt företag, så får ni samma svar: det fungerar i ungefär en vecka med nyanställda, sedan slutar folk bry sig om någon badge eller något poängsystem. Kanske 5 % bryr sig, men de allra flesta gör det helt enkelt inte. Ge dem riktig mänsklig feedback, det är det folk bryr sig om.

Faran med att göra socialt samspel till ett spel

Vissa i techbranschen bestämde sig till och med för att ”vi gör om det sociala samspelet till ett spel också!”. Med det menar jag att medarbetarna får poäng för att gilla, läsa och kommentera till exempel inlägg på väggen. Tanken är: ”Gör vi mänskligt samspel till ett spel kommer folk att interagera mer, och då blir företagskulturen bättre.” I verkligheten är det precis tvärtom.

I samma stund som ni skapar ett internt poängsystem där enskilda får poäng för att gilla och reagera på andras inlägg urvattnar ni det heliga i det mänskliga samspelet. Den som skrev inlägget ni reagerar på tänker antagligen: ”De gillar bara för att få poäng.” Då har ni installerat misstro och egennytta i organisationen, två saker som är gift för företagskulturen.

Dessutom kommer de få som faktiskt bryr sig om poängen att börja utnyttja systemet, öppna appen och skrolla förbi nyheterna utan att läsa dem. Då är er data värdelös också. Vem läste det här på riktigt och vem gjorde det bara för poängen? Ni kan aldrig veta.

Och tanken att människor ska tävla mot varandra i stället för att arbeta tillsammans som ett team är så förlegad och orimlig att den med största sannolikhet skrämmer bort era bästa lagspelare. Att göra något bra för teamet syns inte i poängen.

Låt kulturen ni har blomstra

När ni sätter teknik mellan människor måste den vara ett omärkligt medium. Dess huvuduppgift är att låta kommunikationen – feedback, kommentarer, gillanden och reaktioner – flöda fritt och utan friktion mellan människor. Den måste vara snabb och intuitiv. Ni ska inte behöva tänka på appen ni använder, ni ska bara se och känna människorna den kopplar ihop er med.

I den meningen är bra kommunikationsteknik som en fotbollsdomare. Jobbet är väl utfört när den inte stjäl fokus från själva matchen.